Idag har jag sagt hejdå till Anna för en tid framöver, vet aldrig när vi ses igen... Det är konstigt varje gång jag gör det. Jag var på gott humör när vi kom till Bua, det funkade hur bra som helst, vi fikade, packade hennes väskor, fixade o pratade i flera timmar eller rättare sagt i 4 timmar! Bara jag o Anna! (barnen lekte i lekrummet).
Men så kommer den tiden då jag ska säga hejdå... alla barnen o jag kramades å det kändes hur bra som helst tills vi ska kramas jag o Anna, DÅ bara det kom en tjock fet klump i halsen o jag började gråta, från Bua och ända till Varberg satt jag i bilen å grät. Det är såå jobbigt!
Hela dagen idag har jag haft sånna där ögon som bara vattnar sig precis som om dom inte är riktigt färdig gråtna, det finns mer tårar som vill ut... :((
NU gråter jag oxå... hu, vet precis hur det känns... Saknar er alla gamla kära vänner där över... på andra sidan, suck.. Livet är en strid som jag brukar säga.
SvaraRadera